Jag kallas Hanna. Bor i en liten etta i Stockholm, en bit utanför tullarna.
Jag föddes 1983 och det var då allt började.
Jag älskar att dansa och brukar kalla mig dansare, trots att jag inte är något proffs.
Jag funderar på om jag vill bli arbetsterapeut och en dröm är att sedan vidareutbilda mig inom dansterapi.
Just nu gör jag dock inget av detta.
Just nu spenderar jag mina dagar med att gå i dagvård och terapi
för att lära mig att hantera livet och relationer.
Dom har massa fina namn på vad som är fel på mig, emotionellt instabil, social ångest, agorafobi,
GAD osv. Men om man tittar bakom alla dom fina namnen finns mest ett skrämt litet barn som
tvivlar på sin rätt att existera och hittade sin trygghet i ett självskadebeteende.
Det har varit mycket otrygghet och sorg i mitt liv
vilket har lett till att en hel del har gått sönder.
Nu jobbar jag för att läka allt det som är så trasigt.
Lära mig allt det där som jag missade som liten.
När jag blir stor ska jag ha familj och en hund som
jag ska utbilda inom räddningssök. Jag ska ha ett jobb som jag trivs med och ett
stort hus där jag kan ta emot andra som är trasiga inombords och behöver vila ett tag.
Men allra först ska jag landa i mig själv.